Holding hands

Finns det något mer nervpirrande än första gången man trevande tar den man gillar i handen. Ni vet, det börjar kanske med att man sitter bredvid varann och pratar... och gestikulerar.. och så kommer det där perfekta ögonblicket då man vågar vidröra hans hand. Och han protesterar inte. Så man gör det igen, och igen. Och fjärilarna i bröstet flaxar som galna.

Och så händer det. Plötsligt flätas fingrarna samman med hans. Hjärtat gör en volt och man får svälja för att det inte ska fortsätta upp igenom strupen. Man vet inte om man drömmer eller om det är sant. Vågar inte kolla. Vågar inte se honom i ögonen. Tummen smeker försiktigt hans hand. Killas lite. Kittlas i hela kroppen. Vågar knappt andas. Vill vara i det ögonblicket för evigt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0