Ensam

Jag har varit på egen hand länge.
Har bara inte kunnat sätta fingret på det.
Faktum är att jag har gjort allt jag velat göra själv.
Och jag har växt.

Det är inte negativt för min del.
Kanske inte för din del heller.
Vi har haft det helt okej.
Vi har haft våra stunder.
Men var vi någonsin lyckliga?
Var vi rätt?

Jag tror att vi nöjde oss båda två.
Vi kan bättre men vi vågade inte satsa eftersom vi hade det bra.
Vi bad aldrig om mer av varann, och därför växte vi inte.
Men jag behöver växa, och du har inte hängt med.
Det kanske är ett ställningstagande från din sida.
Du kanske är nöjd med ditt liv som det är.
Du kanske vill ha det såhär.

Nu måste jag lämna dig.
Jag kan inte stanna för din skull längre.
Det har varit bekvämt och tryggt, men nu känns det bara obekvämt och fel.
Jag behöver något annat nu.
Måste tänka på mig själv.

Jag hoppas du är nöjd med ditt liv, eller att du hittar något som gör dig hel igen.
Kanske ses vi senare i livet och kan hitta tillbaks till varann.
Kanske kan vi senare hitta den där biten som försvann.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0