Pieces of me

Jag känner mig helt förstörd. Trasig. Tusen bitar.
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Jag tar åt mig så jäkla mycket av allt negativt som sägs. Jag vet inte, men det känns som att allt som sägs är negativt.
Är jag en sån hemsk människa? Förtjänar jag verkligen inte bättre?
Jag testar att vara en bra version av mig själv. Jag gör allt för dig... eller för mig, jag vet inte. Jagv ill visa att jag kan vara bra om det är någon som ser. Men om ingen ser, varför inte göra dumma saker så man får lite uppmärksamhet? Tror det har gått så långt.
Det gör jäkligt ont i mig också. Att se hur du låter dina vänner tala om mig, utan att skydda mig. Tycker du som de? Är tystnaden medhållande? Jag känner mig så lurad och bedragen. Ni sitter där och pratar bakom min rygg. Klankar ner, bjuder inte ens dit mig. Inte för att jag vill komma men ändå. Det är så jäkla obvious. Varför ska jag bara sitta hemma och ta all skit? Jag mår så jäkla dåligt, vill bara fly staden. Vill skaffa mig ett nytt liv, kanske ta upp ett annat.
Jag pallar inte det här, jag kan inte. Kan inte se på dig och tycka om dig. Inte se på dig och lita på dig. Jag kan bara se han som inte bryr sig ett skit om mig så länge jag bara finns där och är tyst och medgörlig, och om jag gör något annat så får jag minsann höra. Du duger inte, du gör fel, du är dum och du är en idiot. Jag skriker efter att du ska se mina goda sidor men får ingen respons whatsoever. Jag är så himla ledsen över att ha fastnat i den här fällan. Hur i hela friden ska jag ta mig ut?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0