Slutet

This is it.
Nu är det på riktigt.
Idag är det dags att åka härifrån.

Jag ska lämna allt det här tråkiga, deppiga bakom mig och se framåt.
Jag vet vad jag INTE vill ha, och jag har blivit bättre på att se vad jag VILL ha.
Kanske även lite bättre på att prata om vad jag känner...
Vi har haft det bra, för det mesta, det har vi.
Men det är mycket saker som aldrig har kommit upp till ytan.
Saker som jag vet att han inte pratar med mig om.
Jag vet förmodligen inte ens hälften av vad han tänker, och tvärt om.
Jag vill inte ha det så mer.
Och inte ens nu, när det verkligen gäller, lossnar det.
Det finns ett uttryck "Fake it until you make it"
jag önskar att det funkade på allt, men det funkar inte i relationer.

Och vet ni, det är inte hela världen om man inte håller ihop livet ut.
Ibland är det snarare hela världen om man håller ut livet ut.
Nöjer sig fast man inte är nöjd.

Jag vill ha lite jävlar anamma!
En karl som inte låter mig åka iväg hur som helst på egen hand.
Nån som höjer mig till skyarna.
Nån som tar mig i försvar om någon säger nåt om mig, eller gör något mot mig.
Någon som säger att jag är fin även om man ser ut som fan.
Nån som delar med sig av sina innersta tankar och lyssnar på mina...
Nån att dela resten av mitt liv med...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0