En sådan dag

Idag är humöret som en berg och dalbana. Började med en topp som varade i ca en timme och sedan har det dalat. Dalat, dalat, dalat och för en timme sen sa det KRASCH. Och vad händer då? Jo, då hittar man med största sannolikhet mig bölande i min OnePiece, pratande högt med mig själv och utan ett enda vettigt svar på någon av de stora frågorna som tär mitt psyke sönder och samman.

Varför ska det vara så svårt att komma över vissa? Det finns två personer som har krossat mitt hjärta brutalt, och dessa två höjer jag till skyarna i mitt huvud...varför? Vad sjutton ser jag hos dem egentligen? "Det fanns nåt speciellt mellan oss - ett tyst samförstånd, blickar som sa mer än tusen ord, en elektricitet mellan oss när våra kroppar rörde vid varann..." Nej. Det fanns inte. Det var bara i DITT huvud det var så. De kan inte ha upplevt samma sak och därför VAR det inte så. Det var ett missförstånd, Du kände fel. Get over it. GET OVER IT.

De har en sak gemensamt. De ställer de enklaste frågorna med de svåraste svaren...

"Vad vill DU göra?"
"Vad gör DIG lycklig?"

Det där med hälsovecka och gå på någon inspirerande kvällsaktivitet var det inte tal om idag. Nej, istället gräver jag bokstavligen ner mig. Väldigt konstruktivt, jag vet. Men ibland måste jag tillåta mig själv att bryta ihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0