Kär

Jag är så himla förälskad. Vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska ta mig till. Så jäkla jobbig känsla samtidigt som jag älskar det. Du är allt jag tänker på. När jag misslyckades på uppkörningen grät jag minst lika mycket för att det kändes precis som det kändes när jag insåg att jag förlorat dig. Känslan av att inte räcka till. Den värsta känslan. Jag är glad över de stunder vi fick men jag önskar de hade kunnat vara längre. Det känns hopplöst för du finns ju kvar där ute. Du som är allt jag vill ha och så vill du inte ha mig. Hade det varit lättare om du hade varit död undrar jag ibland... och sedan får jag en klump i halsen för att jag ens tänker tanken! Vad vore världen utan dig. Tänk om du aldrig mer skulle dyka upp i mitt liv. Vad vore livet då?

Can't get you out of my mind

Jag kan verkligen inte sluta tänka på dig.
Emil.
Varför det blev som det blev kan jag för mitt liv inte begripa.
Jag brukar inte ångra saker jag gör, men jag önskar verkligen att jag fick göra om så många saker angående vad som hände mellan dig och mig. Du har och är verkligen allt jag vill ha. Brutalt ärlig, ett driv, en gnistra i ögonen, ett sug i blicken, ett leende som får tiden att stanna. Du lyssnade på vad jag hade att säga och såg mig som jag var och du kom med bra förslag, vettiga tankar och redde ut mitt virrvarr när jag behövde det som mest...
Jag behöver dig.
Dina händer, dina ögon, din röst...

RSS 2.0