Kär

Jag är så himla förälskad. Vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska ta mig till. Så jäkla jobbig känsla samtidigt som jag älskar det. Du är allt jag tänker på. När jag misslyckades på uppkörningen grät jag minst lika mycket för att det kändes precis som det kändes när jag insåg att jag förlorat dig. Känslan av att inte räcka till. Den värsta känslan. Jag är glad över de stunder vi fick men jag önskar de hade kunnat vara längre. Det känns hopplöst för du finns ju kvar där ute. Du som är allt jag vill ha och så vill du inte ha mig. Hade det varit lättare om du hade varit död undrar jag ibland... och sedan får jag en klump i halsen för att jag ens tänker tanken! Vad vore världen utan dig. Tänk om du aldrig mer skulle dyka upp i mitt liv. Vad vore livet då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0