I huvudet på Mli

Självrannsakan

Kategori: Personligt

Undrar hur folk uppfattar en egentligen. Ibland kommer jag på mig själv med beteenden som jag har, som jag inte gillar, och så försöker jag avbryta mina handlingar mitt i allt och jag kan bara tänka mig hur förvirrande det ska vara för betraktaren. 

Jag önskar ibland att jag var mer självsäker, att jag oroade mig mindre över vad folk tycker, och att jag var bättre på att avsluta det jag påbörjat och att jag var bättre på att hejda mig innan jag börjar säga eller göra något som jag bara vill radera innan det ens är klart eller färdigformulerat ut ur min trut - men nu är jag inte sån helt enkelt och man får väl göra så gott man kan med det man har och det man är. Alla är ju olika och tur är väl det? 

Jag är medveten om mina brister i det här fallet iaf, och helt ärligt talat så tror jag inte folk lägger märke till detta i så stor grad som jag själv gör. Det är förmodligen helt andra saker folk egentligen stör sig på vad gäller mig och mina beteenden. 

Den man själv upplever sig vara är inte alltid den som visas utåt och hur man sedan uppfattas av andra kan bli på ett tredje, fjärde eller åttionde sätt, beroende på vem det är som ser. Alla ser ju saker ur sitt perspektiv, med sina preferenser och tidigare upplevelser och skapar sig sin uppfattning utifrån det. Inte konstigt att det blir fel ibland. 

Framförallt så är det nog inte så många som bryr sig även om man själv tycker man kommer på sig själv med nåt. Alla har ju sina egna skelett i garderoben att brottas med - antar jag iaf - och det kanske är fler än jag som brottas med mig själv mer än jag funderar över vad personen mitt emot håller på med mitt i allt när han/hon plötsligt byter spår... 


Kommentera inlägget här: